Speakers On

Det ser imponerande och nästan skräckinjagande ut. 24 subbasar längst ned och 48 XLS-215-högtalare ovanpå skapar en gigantisk vägg i en av fabrikshallarna på det som en gång var Carlsbergs bryggerier, men i dag väller det ut häftiga dansrytmer där det brukade tillverkas öl. Den framgångsrika och vid det här laget 15 år gamla dance/techno/pop-duon Infernal, som består av Lina Rafn och Paw Lagermann, har slagit sig ihop med en av de hetaste aktörerna på dagens musikscen, diskjockeyn Kato.

Den sistnämnde ligger i skrivande stund på plats nummer ett på den danska albumhitlistan och är utsedd till årets DJ. Den strävsamme diskjockeyn och producenten har dessutom vänt blicken utomlands. ”Turn The Light Off”, featuring Jon har varit en hit i Sverige, legat etta i Ryssland och har precis släppts i Tyskland, där musikvideon toppar den heta TV-kanalen Vivas Club Chart.

Trots bråda dagar, när båda artisterna har vind i seglen och har turnerat intensivt, både tillsammans och var för sig, har de infunnit sig i den stora lokalen denna torsdagsmorgon. Iklädda sina finaste kläder är Infernal och Kato beredda att ge full gas framför de rullande kamerorna och den massiva högtalarväggen. Hi-Fi Klubben fick en liten pratstund i pausen mellan scenerna, och det var ingen tvekan om att högtalarväggen var uppskattad.

Lina: Det är klart, det är ju ”Speakers On” – den ska bara blåsas ut, det här är den perfekta bakgrunden.

Kato: Jag försökte räkna högtalarna när jag kom i morse men var tvungen att ge upp.

Paw: En pojkdröm hade varit att koppla in allihop. Då hade det behövts en och annan kabel.

Kato är den mest populära diskjockeyn på den danska musikscenen, och han håller på att bli stor även i utlandet. När han väl har fått upp pulsen med sin imponerande musik är det omöjligt att stå still.

Alltid Hi-Fi Klubben

Ljud med massor av massiv bas är inget nytt för Infernal:

Paw: Vi har ett par XLS-215-högtalare från Cerwin-Vega i vår studio, som vi använder för att testa mixningar. Dem är vi väldigt nöjda med. Resten är mest studioutrustning, men vi har också en gammal NAD-förstärkare från Hi-Fi Klubben som driver de gamla Yamaha NS10-högtalarna som vi brukar mixa på. Men när det handlar om min privata anläggning är jag – och har alltid varit – kund hos Hi-Fi Klubben. Det är där jag kollar först. Som ung hade jag Denon, och så har jag alltid varit förtjust i Harman/Kardon, som förutom bra ljud har cool design, med trävolymknapp och senare med blå ring. Nu för tiden har jag en NAD-anläggning hemma.

Sångaren i Infernal har också fått välljudet med modersmjölken:

Lina: Jag är uppvuxen med en pappa som var Hi-Fi-entusiast. Det vi lyssnade på hemma skulle alltid låta perfekt. Som barn blev jag medsläpad på lyssningssessioner på Hi-Fi Klubben och satt och lyssnade på samtliga 17 minuter, eller hur lång nu Kraftwerks ”Autobahn” är, och lyssnade på Andreas Vollenweider och allt det där. Då var det ganska så tråkigt men det gav mig ändå en grundkänsla för att allt ska låta ordentligt. Och så fick jag naturligtvis en anläggning från Hi-Fi Klubben när jag konfirmerades. Jag tycker att det är misshandel av musiken när folk springer omkring med sina ruttna mobiler och lyssnar på musik som är helt förvrängd. Jag uppskattar bra ljud väldigt mycket och vägrar att spela vår egen musik för folk som har dåliga anläggningar, även om det är viktigt att poängtera att Infernal är klubbmusik och inte Hi-Fi.

Paw Lagermann och Lina Rafn – som tillsammans bildar Infernal – har blivit en framgång på både den danska och den internationella musikscenen. Bakom framgångarna ligger 15 års hårt arbete.

I synk med tiden

”Speakers On” ger valuta för pengarna, och låten är på många sätt ett ”tillbaka till rötterna” för Infernal. Det var det hårda och snabba dance/techno-soundet de fick hittar med på debutalbumet 1997. Där fanns låtar som ”Kalinka” och ”Sorti de l'Enfer” som bidrog till att duon sålde hela 80000 exemplar av skivan. Lite senare gick de ned lite i hastighet, och som popartister fick de karriärens största hittar med låtar som ”Ten Miles”, ”I Won't Be Crying” och ”From Paris to Berlin” (som med ”Paris” utbytt mot ”London” blev engelska fotbollslandskapets kampsång under VM i Tyskland 2006).

At Infernal nu återvänder till ett mer hårtslående ljud illustreras nästan symboliskt med att ”Speakers On” inleds med ett säckpipetema, vilket också var fallet på ”Sorti de l'Enfer” från debutplattan, där bandet hade kilt på sig på omslaget.

Lina: Temat med säckpiporna var helt medvetet. Vi ville ha tillbaka hetsstämningen. Det har varit kul att leva ut popdrömmen, och om vi hade kunnat så hade vi nog gjort det tidigare i karriären än vad vi gjorde, så i början spelade vi hellre än bra. Men med åren har vi lärt oss att spela, sjunga och producera. Och nu har vi känt att vi vill komma tillbaka till själva essensen, mer pang på och mer renodlat. Vi kommer ursprungligen från undergroundscenen och det tycker jag hörs också. Vi kommer inte från en tradition som Aqua eller Cartoons, utan från vad som hände på klubbar som X-Ray och Krasnapolsky.

Det är ingen tvekan om att Infernal och deras ”Speakers On” har fångat något som ligger i tiden. DJ:s och producenter har på många sätt blivit nutidens rockstjärnor, och det som föregick på undergroundklubbarna har spridit sig till masskulturen, vilket Katos stora framgång är ett bra exempel på.

Kato: Det ljud och den stil som många av oss har dyrkat i åratal har nu blivit mainstream och enormt populär. För några år sedan var det hip-hop, urban och R&B som dominerade hitlistorna, men de senaste två åren har det varit dance. Jag tänker på nya namn som Lade Gaga, men också på äldre som Britney Spears, Chris Browne och Snoop Dogg. Vi betraktar det som en jätteseger och hälsar dem välkomna. Samma sak händer i Danmark, vilket jag själv har tjänat på i samarbete med exempelvis Outlandish, Ida Corr och nu Infernal, som på många sätt och vis var med och startade alltihop.

Folkets respekt

Livet med Infernal har varit både spännande och intensivt och har inneburit både stora segrar och besvikelser, berättar sångerskan:

Lina: Jag älskar det, men det känns verkligen hårt när det går dåligt. Känslorna ligger utanpå och jag kommer aldrig att lära mig det. Vi har varit nära att packa ihop flera gånger. Vi fick en flygande start och prickade rätt, men nästa album sålde bara en fjärdedel, och det var ju inte särskilt uppmuntrande. När trance var helt död kring 2003-2004 funderade vi helt seriöst på att kasta in handduken, men så började plötsligt popen att fungera för oss.

Paw: Enda sättet du vinner folks respekt på är att fortsätta och att inte ge upp. Vi har alltid arbetat hårt och försökt utvecklas, och har alltid hängt med på hur musiken och scenerna har utvecklats. Med åren har den elektroniska scenen också gradvis fått mer respekt och större erkännande. I början sade alla att vi bara tryckte på ett par knappar på en dator, som vilken idiot som helst kunde klara av. Nu förtiden vet alla att det inte alls är så. Vi är väldigt glada för var vi är i dag. Vi känner oss etablerade och det krävs verkligen en hel del för att vi ska reagera på rubriker. Folk förväntar sig att vi ska hamna på toppen direkt, och det räknar vi väl med själva också.

Drömmen lever

Infernal har haft framgång även utanför hemlandets gränser, men en välkänd TV-show har satt utlandsdrömmarna en smula på is.

Lina: Det gick ju väldigt bra med ”From Paris to Berlin”, som gavs ut i 35 länder och var en megahit på en massa ställen. Vi ägnade med än två år åt att lansera skivan och det lönade sig. Sedan blev jag tillfrågan om jag ville vara med som domare i ett TV-program som hette X-Factor. Det kunde jag väl, var vi överens om, men jag kunde inte ana vad jag gav mig in på, det var det nog ingen som gjorde. Det har varit enormt lärorikt, jag har utvecklats riktigt mycket och jag har blivit bättre på att planera mitt eget schema. Å andra sidan har det kostat mig två år av mitt liv och har lagt vår utlandskarriär på is. Men enligt Kato har vi en remix av ”Speakers On” som kommer att gå superbt i Tyskland, Holland, USA, med mera. Vi hoppas att han har rätt.

Det har snart gått 15 år sedan Infernal började. Finns det fortfarande ett Infernal om 15 år?

Lina: Jag kan inte föreställa mig att vi har slutat, men vi låter nog annorlunda. Vi har inte uppfyllt vår konstnärliga vision än.