HiFi Klubben

Gå till innehåll
lokala erbjudanden Gör ett klipp på utställningsmodeller, utgående produkter och restlager från alla våra butiker. Läs mer

Högtalaren 2 – effekt och ljudstyrka

Myter och fakta kring högtalare och watt

Alla högtalare låter olika, och vissa spelar högre, djupare och bättre än andra. Men hur mycket säger specifikationerna egentligen, och vad behöver du själv lyssna dig fram till? Läs här om myter, fakta och missförstånd inom högtalardata.

Varför brände du diskanterna senast du hade fest, trots att dina högtalare ”är på 200 watt”? Varför kostar vissa högtalare lika mycket som en mindre familjebil medan andra högtalare med samma specifikationer kan fås för en tiondel av priset? Varför i all världen ska du köpa en stor förstärkare till ett par små högtalare?

Det finns mängder av myter, missförstånd och fallgropar när det gäller ljud och högtalare, och vi förstår om du ibland känner att du är ute på hal is när du ska hålla ordning på decibel, watt, ljudtryck och allt vad det heter. Därför vill vi hjälpa till att förtydliga några av de viktigaste grundbegreppen. När du väl har koll på dem blir det mycket lättare att förstå sammanhanget mellan specifikationer och ljudkvalitet, och du får lättare att hitta den perfekta högtalaren för din smak och din anläggning. 

Decibel (dB) och hur örat uppfattar ljud

När det gäller ljud kommer du inte undan begreppet decibel (dB). Decibel är en måttenhet som anger nivåer inom ljudtryck och ljudsignaler. Ett ljud som är så svagt att det mänskliga örat inte kan uppfatta det definieras som 0 dB. Om vi jämför det här med ett starkt ljud på 100 dB – t.ex. från en tryckluftsborr – så är förhållandet ca 2 000 000:1. Skillnaden mellan ”högt” och ”svagt” ljud är så enorm att det är lättare att använda en skala som är utformad för att hantera den här skillnaden. Det är här decibelskalan kommer in i bilden.

 

Högre ljud kräver mycket högre effekt

Decibelskalan är en så kallad logaritmisk skala som motsvarar det sätt dina öron uppfattar ljud på. Som tur är behöver du varken någon doktorstitel eller vit labbrock för att kunna använda skalan. Så länge du lägger två saker på minnet är du på god väg:

  • Nivån för ”högt” börjar ungefär runt 90 dB, vilket motsvarar exempelvis kraftig trafik eller en bullrig byggarbetsplats. Det här är vanligtvis en typisk ljudnivå när det gäller högtalare och musik. 
  • En fördubbling/halvering av ljudstyrkan är lika med ±3 dB. En ökning på 3 dB kräver rent matematiskt en fördubbling av det antal watt som behöver tillföras. Även om det här rent tekniskt mäts som en fördubbling av ljudstyrkan upplever ditt öra det bara som en liten förändring.

Om örat verkligen ska uppleva det som en fördubbling av ljudstyrkan när du skruvar upp, krävs en skillnad på upp emot 10 dB skillnad och inte 3 dB, vilket är ett vanligt missförstånd. 10 dB skillnad motsvarar en tiodubbling av effekten från förstärkaren, så ju högre du spelar från början, desto mer effekt behöver du för att kunna spela ännu högre.

Med andra ord: Om du från början spelar med 50 watt – till exempel på en fest – och vill spela så att det upplevs dubbelt så högt, så behöver du hela 500 watt! Det är bara ett fåtal högtalare och förstärkare som klarar det här, och om det dessutom ska vara i seriös hifi-kvalitet blir prylarna RIKTIGT dyra. Om du ändå försöker med en vanlig anläggning är du snart på väg att bränna antingen förstärkaren eller högtalarna!

Ju högre du spelar från början, desto mer effekt behöver du för att kunna spela ännu högre! 

En annan användbar måttstock för att få en känsla för decibeltalen är ljudet i din lokala biograf. Här följer de nämligen väldigt exakta standarder för både bild och ljud. Normen för professionellt biografljud säger att de högsta urladdningarna – vanligtvis explosioner och andra effekter – ska ligga på omkring 115 dB, och det är faktiskt riktigt högt, vilket du säkert har upplevt.

När ljudet går över 120 dB – till exempel om du på festivalfyllan står med huvudet i ett högtalartorn – gör det direkt ont och dina öron kan få bestående skador. Vid 150 dB kan du se fram emot att bli stendöv och vid 190 dB är du död resten av dina dagar. Ljud kan både skada dig och ha ihjäl dig – om det är tillräckligt kraftigt!

Watt-angivelser för högtalare välkommen in i djungeln

I högtalarsammanhang beskriver watt-angivelsen den effekt högtalaren under bestämda förutsättningar tål att belastas med utan att gå sönder. I vissa fall kan det vara bra att veta hur mycket effekt en högtalare tål, men i de flesta fall är watt-angivelsen ganska oviktig.

Watt-specifikationerna säger till exempel inget om

  • hur högt en högtalare kan spela (kräver mer information)
  • huruvida högtalaren klarar förstärkarens uteffekt
  • ljudets kvalitet
  • högtalarens livslängd (hållbarhet)
  • om högtalaren passar bra ihop med övriga komponenter i anläggningen
  • hur högtalaren reagerar på en riktig musiksignal

I praktiken är det egentligen väldigt svårt att använda watt-angivelsen på en högtalare till något särskilt, eftersom allt är väldigt beroende av var och hur effekten har uppmätts och med vilken signal. Av samma anledning anger vi inte de här siffrorna på Hi-Fi Klubben – de förvirrar mer än de vägleder.

Den vanligaste orsaken till brända element är att förstärkaren varit för klen för högtalarna. En kraftig förstärkare utgör däremot sällan något problem.

Faktum är att det är långt ifrån alltid som en högtalare går sönder på grund av för hög förstärkareffekt. Det sker oftare till följd av för stora mängder förvrängning (klippning) av ljudsignalen. Klippning uppstår vanligtvis när förstärkaren är för liten för högtalaren och man pressar den över dess förmåga. En signal som klipper är ytterst farlig för dina högtalare, för det förvrängda ljudet har en enorm energi i diskantområdet. Det här kan göra talspolen i din diskant så varm att den skadas och blir tyst för evigt.

Diskanten är i regel det första som stryker med när du blir för ivrig med volymkontrollen, men om du fortsätter att insistera kan du också lyckas bränna andra element. Generellt sett är det mycket bättre att ha en större förstärkare med ett effektöverskott än en för liten förstärkare som får anstränga sig för att hänga med. En kraftig förstärkare ger dig ljud utan förvrängning, och du kan pressa högtalarna till bristningsgränsen utan att de tar skada. I regel får du också ett hörbart renare och mer dynamiskt ljud även vid låga ljudtryck.

En förstärkare på 20 watt kan utan problem bränna en högtalare på 200 watt om du skruvar upp för högt. Skruva ner med detsamma om ljudet förvrängs!

Hur mäts watt på högtalare?

Signalen från förstärkaren går genom tunna koppartrådar i högtalarens talspole. Det är främst talspolens förmåga att hantera den elektriska effekten som avgör högtalarens watt-angivelse. Tillverkarna mäter vanligtvis sina högtalare med hjälp av ”pink noise” – skärt brus – vilket är en brusig signal som innehåller alla toner i frekvensspektret 20–20 000 Hz samtidigt.

Förstärkaren kan ställas in på den effekt man på förhand har räknat ut att högtalaren tål. Om högtalaren fungerar oförändrat efter 100 timmars konstant belastning med pink noise tål den minst den här effekten. Därefter provar man ytterligare 100 timmar med kraftigare effekt, och så fortsätter man tills högtalaren går sönder. På så sätt kommer man fram till högtalarens nominella (konstanta) belastning.

Många högtalare har ingen watt-angivelse från tillverkaren. Ta det som ett bevis för att tillverkaren själv tycker att mätningen är irrelevant och därför utelämnar den.

Vid ”musikbelastning” mäts högtalaren också under 100 timmar, men här får den vilopauser: 1 minut med signal, 2 minuters paus, 1 minut med signal, 2 minuters paus osv. De här inlagda pauserna gör det naturligtvis svårare att bränna högtalaren, så musikbelastningen är normalt sett omkring fem gånger högre än den konstanta belastningen.

Problemet är att ingen av de nämnda mätmetoderna motsvarar det man i verkligheten skulle mata högtalaren med i form av musik eller filmljud. Därför är det rakt omöjligt att använda watt-angivelserna till något eftersom det är omständigheterna runt omkring som avgör vad högtalaren tål: förvrängning, klippning, ljudsignalens sammansättning, frekvensområde, ljudstyrka osv.

Ett otal faktorer tillsammans avgör alltså vad högtalaren står pall för. De här finns det ingen standard för, så därför finns det ingen praktisk nytta med watt-angivelser på högtalare. Det är mycket viktigare att du testar högtalarna under de förhållanden du ska använda dem under. Det är bara så du kan få reda på om förstärkarens effekt passar högtalaren och om de över huvud taget låter bra tillsammans. Det är stor skillnad på vilka förstärkare och högtalare som ”klär” varandra, så här handlar det verkligen om att lyssna och fråga så mycket som möjligt.

Känslighet hur watt-hungrig är högtalaren?

Känsligheten på högtalaren anger hur många decibels ljudtryck högtalaren producerar vid 1 watts påverkan på 1 meters avstånd. Det är stor skillnad på hur högt olika högtalare spelar vid samma inställning på förstärkaren. Vissa högtalare, till exempel de från Cerwin-Vega, är väldigt känsliga och kräver därför inte så mycket effekt för att spela högt.

Känsligheten hos de flesta högtalare för vanligt hemmabruk ligger i området 84–92 dB. Det är ett vanligt missförstånd att små högtalare är lätta att driva för förstärkaren. Det kan faktiskt vara precis tvärtom, eftersom man ofta offrar viss känslighet för att få små högtalare att spela bas.

Som med alla andra specifikationer ska du inte lägga allt för stor vikt vid känsligheten, eftersom hög känslighet i sig inte är något kvalitetsbevis. Ofta uppnås hög känslighet på bekostnad av frekvensområdet.

Det är lättare att göra en känslig högtalare om den inte ska spela djup bas. Om du vill ha både djup bas och hög känslighet krävs att högtalaren är ganska stor. Ju större högtalaren är, desto högre känslighet kan vanligtvis uppnås.

Obs! Förr i tiden var det väldigt vanligt att ange ”drifteffekt” istället för känslighet. Här anger man hur många watt som krävs för att skapa ett ljudtryck på 96 dB på 1 meters avstånd. Ju lägre tal, desto högre spelar högtalaren med en given tillförd effekt – i grund och botten är detta precis detsamma som känslighet, men sett från andra hållet.

Att en högtalare är ”känslig” innebär att den kan spela relativt högt med en given förstärkareffekt. Det betyder inte att den är mer ömtålig – snarare tvärtom!

Högre känslighet är vägen till explosivt ljud

Även om känslighet i sig inte säger något om ljudkvaliteten kan du ha stor nytta av den här specifikationen om du har planer på att spela väldigt högt. Som nämnts tidigare kräver en 3 dB ökning av ljudstyrkan en fördubbling av den effekt som tillförs. Det här betyder omvänt att om två högtalare har 3 dB skillnad i känslighet, kommer den ena att spela dubbelt så högt (i uppmätt värde) vid samma antal watt.

Det kan kosta en rejäl slant att gå från en 100-wattsförstärkare till en 200-watts dito, och du kan uppnå precis samma sak genom att välja en högtalare med 3 dB högre känslighet. Här kan det verkligen vara värt att läsa specifikationerna, så om du är ljudtrycksnarkoman ska du först och främst titta på känsligheten – och inte på någon diffus wattangivelse! 

Även om en stor högtalare har en hög känslighet kan den fortfarande kräva massor av watt för att spela bra. Det krävs nämligen stora mängder kraft för att styra de stora elementen med precision.

Låt dina öron bestämma

Nu har vi snackat en massa om data och mätningar och du har förhoppningsvis fått en känsla för de olika begreppen. Men kom ihåg att du redan har de bästa mätinstrumenten på vardera sida av huvudet. Oavsett hur mycket du läser om en högtalare kan dina öron berätta mycket mer på ett kort ögonblick. Det är också mycket roligare att lyssna på ljud istället för att läsa tråkiga data.

Smaken är som bekant olika, så kom in på Hi-Fi Klubben och låt oss demonstrera hur din favoritmusik låter på olika högtalare. Ta god tid på dig – du ska ju ha glädje av din investering under många år framöver!

Vi tror att du kommer gilla mer än bara denna sida