Vad är det då som avgör vilka låtar som hamnar i Spotifys officiella spellistor? Hur stor makt har redaktörerna?
Det går att beskriva Spotifys spellistestruktur som en avancerad pyramid. I botten finns drygt 4500 lokala spellistor med tiotusentals eller hundratusentals följare, som ”Coffee break” och ”Taco tuesday”. Vissa av de här spellistorna, som den kreddiga independentlistan ”Fresh finds”, är mer kreativa och har som främsta mål att bygga förtroende mellan Spotify och användarna.
I detta bottenskikt är Spotifys egna redaktörer som mest aktiva. Urvalen av låtar de gör baseras på en kombination av data, gedigen research kring målgruppen och feedback från olika testgrupper.
– Våra redaktörer sitter inte och gör listor på känsla, som du och jag. De har hela tiden en feedbackloop. Det är tvärtemot hur branschen traditionellt har sett ut. Tänk om radions musikredaktörer hade fått feedback från sina lyssnare?
Tillbaka till pyramiden. Om en låt blir väldigt spelad i bottenlistorna kan den segla upp i nästa skikt, och hamna i miljonlistor som ”New music friday”, ”Rap caviar” och ”Viva latino”. På toppen av pyramiden tronar ”Today’s top hits”, med 21 miljoner följare, vars avancerade urvalsprocess helt bygger på data. Det är således helt omöjligt att försöka påverka Spotify att hamna långt upp i pyramiden, berättar Holmstén, även om många skivbolag och artister försöker.
– Spotify ska inte vara en gatekeeper, det måste vara demokratiskt. Om du är en aspirerande artist som gör bra låtar så kanske du inte börjar högst upp, men det ska alltid finnas en chans för dig att nå toppen, intygar Holmstén.
Så vad är det som avgör om en ny låt hamnar på, säg, den svenska ”New music friday”-listan?
– Den kurateras av våra redaktörer och bygger på en kombination av data och musikalisk magkänsla, där våra redaktörer lyssnar på hundratals nysläppta låtar varje vecka för att kunna göra ett så välinformerat beslut som möjligt. Men i slutändan är det alltid feedbacken från våra användare som bestämmer hur de olika låtarna klättrar inom systemet, säger Holmstén och avslutar:
– Det är helt enkelt användarna som har makten. Även om de ibland kan behöva lite mänsklig hjälp på traven.