Dolby Atmos
även i vardagsrummet

Allt förändrades när tyngdkraften försvann

Så kändes det nämligen när jag såg Gravity på Imperial Bio i Köpenhamn, och jag minns fortfarande den sugande känslan i magen när George Clooneys astronautröst plötsligt kom från högtalarna i taket och röde sig ut över oss som satt i salongen. Det kristallklara ljudet gjorde att man faktiskt fick känslan av att Clooney svävade genom rummet. Det var filmmagi av den mest sublima slaget, och Gravity är verkligen en banbrytande film på ljudsidan. 

Jag blev helt överväldigad över hur klart och tydligt ljudet var i det nya ljudsystemet som nu även omfattade högtalare i taket. Överväldigad över att mikroskopiska detaljer framgick väldigt exakt, även när de kom via surroundhögtalarna, som var otydliga och svåra att urskilja i det gamla biografsystemet. Överväldigad över den enorma kraft och närmast fysiska närvaro som plötsligt fanns i ljudet, oavsett varifrån i lokalen den kom. Överväldigad över hur salongen fylldes upp av ljud på ett helt naturligt sätt. Alla de här kvaliteterna utnyttjades optimalt av teamet bakom Gravitys ljud, som också belönades med en rad Oscarsstatyetter och hederspris efter filmen.

En upplevelse för alla

Att samma standarder nu även överförs till hemmabion är en fantastisk utveckling. Det är ingen hemlighet att varenda ljudtekniker förbannar den dag platt-TV:n såg dagens ljus, och högtalarna krympte till kapsylstorlek. Men nu kan hemmabiografer på nästan alla nivåer uppgraderas till Atmos-kvalitet, och det utan att man behöver en VD-lön för att kunna ta del av den fina ljudupplevelsen. Grundidén bakom Dolby Atmos är inget annat än genial, för här får man ett ljud som inte är skräddarsytt för en viss typ av ljudanläggning, utan som förpackats så att den passar det aktuella ljudsystemet oavsett om det har högtalare längs väggarna, i taket eller extra subbasar. 

För mig var Gravity inte bara en bra ljudupplevelse – det var en banbrytande ljudupplevelse. Jag blev så överväldigad av Gravity att jag direkt bjöd ut min vän, regissören Christina Rosendahl, på bio. Vid den tiden började det dra ihop sig för inspelning av Christinas film Idealisten, ett arbete som skulle påbörjas i december 2013. Jag hade redan blivit anlitad som filmens ljuddesigner och sa till Christina att för mig rådde det inga tvivel om att Idealistens ljud borde mixas i Dolby Atmos. Efter att ha sett Gravity höll hon med. Omgående. Under sluttexterna. Och med ett leende på läpparna. 

Vad är det som är så speciellt med Dolby Atmos då? Rent tekniskt handlar det om att gammaldags biosurroundljud återges via sex eller kanske åtta kanaler – alltså det som kallas 5.1 eller 7.1. I Dolby Atmos finns hela 64 kanaler, vilket ger ljudet mycket mer klarhet och kraft. Surroundhögtalarna är fullregisterhögtalare med extra subbasar, samtidigt som det finns högtalare närmare duken, vilket gör att ljudet mer obemärkt glider från fronthögtalarna och vidare ut i rummet. Det låter kanske väldigt tekniskt, men gör världens skillnad för ljudupplevelsen. Ända sedan jag började skapa ljud för 20 år sedan har jag drömt om att film skulle kunna låta så här!

Ljudet formar känslan

När vi påbörjade arbetet med ljudet till Idealisten förberedde jag mig genom att ta reda på vad Atmos-systemet kunde göra. Jag kontaktade även Christopher Nolans ljuddesigner, Richard King, som jag känt i några år. Han har bl.a. kammat hem Oscarsstatyetter för Inception och The Dark Knight, och han har även gjort ljudet på ett flertal Dolby Atmos-produktioner. Jag ringde upp Richard via Skype och frågade direkt: ”Skulle du rekommendera att man jobbar i Dolby Atmos?” Han tog sin laptop och riktade webbkameran mot taket, så att jag kunde se att han hade fått takhögtalare installerade i sin egen studio. Han var också ett stort fan av det otroliga 3D-ljud som Atmos skapar. 

Ljud som ger en känsla av rymd är något som alltid fascinerat mig och mina öron. Jag älskar det sätt som ljud kan skapa en känsla av att man är i ett visst utrymme, och skapa den stämning som finns på en viss plats. Ska restaurangen vara stillsam när paret gör slut, så att de sitter och viskar försiktigt? Eller ska det komma ljud från kök, luftkonditionering och högtalaranläggning så att de nästan måste ropa till varandra? Det är ljudet som skapar stämningen och i grund och botten den psykologiska känslan i scenen. Rummets akustik färgar ljudet och kan förvandla ett ljud till något helt annat än det ursprungligen var. Och just de här olika aspekterna av ljud kunde jag verkligen jobba med i Idealistens Dolby Atmos-mix.

Beväpnad med mikrofon

Christina Rosendahls Idealisten är ett drömprojekt för en ljudkille, eftersom den handlar om en ljudkille. Radiojournalisten Poul Brink är filmens huvudperson, och det är han som står i centrum som Idealisten. Vi får följa honom från 1980-talet och vidare genom 90-talet när han nystar upp en av de största politiska skandalerna i Danmark. 1968 störtade en amerikansk B-52:a nära Thulebasen på Grönland, och eftersom flera av de danska uppröjningsarbetarna blir sjuka under 20 år efter händelsen börjar Brink – spelad av Peter Plaugborg – att titta närmare på händelsen och möts av lögner och mörkläggning från regeringens sida. 

Som den extremt seriösa radiokille han är ser Brink alltid till att vara beväpnad med mikrofon och bandspelare. Han lyssnar hela tiden till världen omkring sig, och lustigt nog är vi människor rent psykologiskt funtade som så, att när vi på film ser någon som lyssnar, så lyssnar vi själva också mer fokuserat och skärper vår hörsel där i biomörkret. Det här öppnade upp för en väldigt medberättande och expressiv användning av ljudet i Idealisten, och i många sekvenser hör man de ljud Brink hör inuti sitt huvud istället för de ljud som naturligt omger honom – ljudet av B-52:an används till exempel som ett återblickande eko av det förflutna och understryker hur Brinks medvetande konstant kretsar kring Thule-olyckan. Ljudet och musiken bidrar därmed i allra högsta grad till att placera oss mellan öronen på Poul Brink i Dolby Atmos knivskarpa, naturliga och omslutande ljudbild.

Autentiskt material

Samtidigt var det ett enormt ljudarbete med att skapa en trovärdig tidsbild av 1980- och 1990-talet. På alla filmer jag arbetar med lägger jag mycket tid på att spela in och samla ljud, för att varje litet ljud ska berätta precis rätt historia. När man gör film som utspelar sig i en annan tidsepok krävs alltid extra arbete även när man ska hitta de mest grundläggande ljuden: Vi fick ge oss ut och införskaffa gamla telefoner, gamla skrivmaskiner, gamla kassettbandspelare, gamla bilar och gamla faxar. Jag fick till och med tag på de gamla radiosändningarna från Brinks bas från DR Østjylland, så faktum är att radiosändningarna i filmen autentiska. 

Ljudbilden i Idealisten består med andra ord av flera olika lager ljud, och när dessa spreds ut i Dolby Atmos-systemet fick varje liten detalj verkligen precis den klarhet och detaljrikedom som jag alltid velat ha. Jag arbetade med ljudet på Idealisten i ett år, så självklart är det otroligt viktigt för mig att det här grundliga arbetet också hörs och upplevs i slutändan. Christina Rosendahl var även hon eld och lågor över att få arbeta med det här formatet, och efter den här upplevelsen har hon sagt att hon aldrig kommer att göra film med något annat än Dolby Atmos-ljud. 

Därför har Christina och jag också kämpat ihärdigt för att Dolby Atmos-ljudet även ska förevigas på Idealistens Blu-ray-utgåva. Idealisten bör upplevas i Dolby Atmos, och nu kan man också göra det i hemmabion. Tänk om man rentav plötsligt blir tyngdlös där hemma i soffan.