Men vad är egentligen poängen med att placera diskanten i denna märkliga ”Nautilus tube”. Varför har den blivit ett så pass återkommande element hos B&W att delar av tekniken även återfinns i nedbantade versioner i inbyggnadshögtalare? B&W säger det väldigt enkelt:
”We want to hear a speaker driver, not its side-effects.”
Och det är precis vad Nautilus-tekniken ser till: Diskanten placeras i ett utrymme där den spelar fullständigt fritt från de kraftfulla frekvenserna i bas- och mellanregistret som annars virvlar omkring den som ljudturbulens och stör de fina diskanttonerna. Och med Nautilus-utformningen påverkas inte ens diskanten negativt av sin egen energi och de ljud som den själv producerar inuti röret, eftersom allt ljud från diskanten som spelar bakåt reflekteras inåt i röret för att slutligen dö ut i botten.
Resultatet? Ett diskantljud som spelar fritt och ”flytande” som ingen annan, och med silkeslena detaljer och finess värdiga en inspelningsstudio.