HÖGTALAREN
KABLAR, KONTAKTER OCH ANSLUTNING

Hur du ansluter dina högtalare till din förstärkare har stor betydelse för ljudkvaliteten. Du kan köra med flera par högtalarkablar, använda separata förstärkare eller göra andra uppgraderingar som kan ge dig bättre ljud och mer kraft åt musiken. Här berättar vi lite om några av möjligheterna du har att krama mer kvalitet ur dina älskade högtalare.

Högtalarterminalen – ingången till högtalaren

Bak på högtalaren hittar du högtalarterminalerna, alltså den plats där du ansluter kablarna från förstärkaren. De flesta högtalare har en röd (plus) och en svart (minus) terminal för den positive respektive negativa signalen från förstärkaren. De här terminalerna finns i många utformningar och tillåter ofta anslutning av både avskalade kabelledare, banankontakter eller spadkontakter. Inuti högtalaren, från terminalens baksida, leds musiksignalen vidare till delningsfiltret och skickas därifrån ut till respektive högtalarelement.

Single-wiring – den vanligaste anslutningen 

Single-wiring är det klassiska och vanligast förekommande sättet att ansluta en högtalare på. Enkelt uttryckt har du här en enda kabel med en röd (plus) och en svart (minus) anslutning. Den här typen av terminal hittar du ofta på lite billigare högtalare, men hittas även på extremt dyra High End-konstruktioner. Det här beror lite på tillverkarens preferenser. Utrymmesskäl och kosmetiska skäl – till exempel på väggmonterade modeller – kan vara andra anledningar till att välja single-wiring.

Bi-wiring – bas och diskant var för sig

Många högtalare – särskilt inom golvhögtalare – har separata terminaler för de låga (LF/Low Frequency) respektive höga (HF/High Frequency) frekvenserna. Det här ser du i form av två par terminaler – två röda och två svarta – som ger dig möjlighet att bi-wire-koppla (”dubbelkabla”) eller bi-ampa (”dubbelförstärka”) högtalaren. Längre ner kan du läsa mer om bi-amping.

Vid bi-wiring delar du upp signalen från förstärkaren i låg- och högfrekventa signaler, vilket kräver antingen två par högtalarkablar eller en dedikerad bi-wiring-kabel, precis som på bilden. När du använder en högtalarkabel i single-wire-utförande för hela frekvensregistret kan den stora elektriska energin från de djupa frekvenserna (basen) påverka de höga frekvenserna i kabeln. Det här går att undvika genom att använda separata ledare till de höga frekvenserna. Det kan jämföras med att diskantsignalen simmar i helt lugna vatten istället för stora böljande vågor.

Det är i regel hos diskanten du upplever de tydligaste effekterna av bi-wiring, men ofta kan du också uppleva en förbättring av basen. Definitionen (övertonerna) hos t.ex., trumskinnet på bastrumman eller klangen av strängarna på basgitarren ligger nämligen även i både mellanregistret och de höga frekvenserna.

När du bi-wire-kopplar rekommenderar vi i regel att du använder identiska kablar, eller åtminstone kablar med likartad geometri (uppbyggnad) för de höga och låga frekvenserna. Annars kan delningsfiltret påverkas kraftigt, vilket åter igen kan ändra hela klangbalansen i högtalaren.

Ska jag använda bi-wiring eller ej?

Bi-wiring är först och främst en fråga om personlig smak. Det är helt klart skillnad mellan single- och bi-wiring-ljudet, men vad som fungerar bäst är upp till lyssnaren och resten anläggningen. Om du har möjligheten och redan har kablar och högtalare för att köra med bi-wiring så finns det ingen direkt anledning att låta bli, men gör en ordentlig provlyssning först.

Om du är förstagångsköpare och funderar på att betala dubbla priset för ett extra par kablar för bi-wiring, så är det i många fall bättre att lägga pengarna på en bättre single-wire-kabel istället. Än en gång är det en fråga om smak, men du får ofta mer ljudkvalitet för pengarna om du använder en bättre kabel istället för dubbla par av en mindre bra kabel.

Jumpers – single-wiring på bi-wiring-terminaler

Det finns ett litet med väldigt effektivt sätt att ”tweaka” högtalaren om du väljer att köra single-wire-kabel på högtalare med bi-wiring-terminaler. Du kan nämligen byta ut de små byglarna (jumpers), som sammankopplar HF- och LF-terminalerna. Dessvärre – och obegripligt nog – väljer högtalartillverkarna ofta att spara pengar genom att göra de här byglarna i ett billigt och ganska dåligt ledarmaterial som inte alls lever upp till högtalarens kvalitet i övrigt.

Ofta kan du förbättra högtalarljudet markant genom att byta ut de medföljande byglarna mot antingen ett par dedikerade byglar eller genom att helt enkelt själv göra ett par. En liten bit av samma högtalarkabel som du redan använder kan ordna saken och är ett betydligt bättre alternativ än de byglar fabriken monterar på terminalerna.

Ska jag ansluta mina högtalarkablar i LF- eller HF-terminalerna?

När du använder single-wire-kabel på bi-wiring-terminaler rekommenderas i regel att huvudkabeln ansluts till de översta terminalerna (HF), eftersom diskantområdet är det som är mest känsligt för ändringar på kabelsidan. Basen är normalt sett inte lika känslig för jumpers i signalvägen, särskilt på större högtalare där mellanregistret utgör en del av HF-terminalen.

På mindre högtalare (2-vägs) kan du också prova att koppla plus-kabeln till det översta terminalparet och minus-kabeln till det nedersta. Det här är ytterligare ett tillfälle då allt handlar om smak. Prova och se vad som låter bäst. Det är helt klart värt att lägga fem minuter extra på det här.

Bi-amping – flera förstärkarkanaler på samma högtalare

Om det är tvetydigt huruvida single-wiring eller bi-wiring är bäst, varför sätter man då inte bara single-wire-terminaler på alla högtalare och slipper all förvirring? Kring den frågan finns det många åsikter, men under alla omständigheter är det ett faktum att bi-wiring-terminaler också öppnar upp för möjligheten att bi-AMPA högtalaren, dvs. köra flera förstärkarkanaler på samma högtalare. Med andra ord en förstärkarkanal dedikerad till HF och en annan till LF.

Det här är fullständigt logiskt eftersom basen normalt sett drar mer ström än mellanregister och diskant, och genom att ha en separat förstärkare till bashögtalarna – eller en komplett förstärkare för varje högtalare – kan man avlasta den andra förstärkaren och få bättre kontroll över högtalare, bättre dämpningsfaktor, bättre isolering mellan HF och LF samt bättre dynamik.

Om du vill köra bi-amping på ett traditionellt stereosystem ska du använda två separata stereoförstärkare för att driva ett par högtalare. Det här kan vara i form av en integrerad förstärkare plus ett motsvarande renodlat effektsteg, alternativt två effektsteg med en förförstärkare framför.

Bi-amping kan vara ett bra sätt att få bättre kontroll över sina högtalare, och förbättringen blir normalt sett större ju svårare högtalarna är att driva. Många hemmabioreceivrar har en inbyggd funktion (Amp Assign) som låter dig använda överblivna kanaler, t.ex. oanvända bakkanaler, till att driva fronthögtalarna i en bi-amping-konfiguration. Så om du till exempel har en 7-kanals hemmabioreceiver men bara ansluter högtalare till 5 av kanalerna, kan de två överblivna kanalerna användas till att förbättra ljudet på fronthögtalarna. Detta är helt klart att rekommendera om du ändå har möjligheten.

Vid bi-amping MÅSTE du ta bort metallbyglarna mellan högtalarterminalerna. Det här är ytterst viktigt eftersom du annars kan kortsluta bägge förstärkare så att de går sönder.

Horisontell eller vertikal bi-amping?

När du bi-ampar finns det i princip två sätt att göra det på, och det är lite av en religionsfråga när det gäller vad som är bäst. Skillnaden består i huruvida du låter varje förstärkare driva både HF och LF i varsin högtalare eller om du har en dedikerad förstärkare för HF-delen i bägge högtalare och en annan till LF-delen i bägge högtalare.

Om du har två olika förstärkare som du vill använda till bi-amping (vår ståndpunkt är egentligen att detta inte är att rekommendera) kan det vara en fördel att använda den kraftigaste förstärkaren till bashögtalarna, eftersom LF-delen i dessa drar mest ström. Men tänk på att det väldigt lätt kan uppstå ljudmässiga problem om inte förstärkarna är likadana.

Förstärkarna du använder till bi-amping ska helst vara likadana och ha samma förstärkning. Annars riskerar du att avsevärt försämra tajmingen och klangen i dina högtalare.

Är bi-amping alltid bättre?

Huruvida bi-amping är en bra lösning beror på omständigheterna, och det handlar åter igen om att prova sig fram och se vad du tycker låter bäst. Om du har en hemmabioreciever som kan bi-ampas ger det dock alltid en fördel, eftersom alla förstärkarkanalerna är likadana och eftersom det är ”gratis” om du ändå har kanalerna över.

I de flesta stereoanläggningar är bi-amping att rekommendera om du kan utöka med en helt identisk förstärkare. Bi-amping kan vara ett förhållandevis billigt sätt att bygga ut din anläggning på om du redan har en bra förstärkare. Då kan det vara billigare att köpa ett extra effektsteg än att uppgradera till en ny och större anläggning. Och det finns ju inget som heter för mycket effekt. Det är alltid en fördel att ha ett överskott av kraft (headroom).

I många fall är det dock en bättre idé att uppgradera till en ny och större förstärkare  om du saknar effekt. Om man ser till priset är det i regel också bättre att köpa en bättre förstärkare än två billiga. Ungefär som när det gäller kablarna.

Bryggkoppling – två förstärkare med dubbla kraftresurser

Ett annat sätt att använda två stereoförstärkare är att bryggkoppla dem, dvs. att slå ihop bägge förstärkares två stereokanaler till en enda monokanal med dubbla effekten (oftast ytterligare lite mer).  Det här kan komma väl till pass om du vill ha mer effekt till hands, eller om du bara vill ha extra resurser för att spela så högt som möjligt, och där det inte är så viktigt att de allra finaste detaljerna kommer med. Det kan ju vara så att du har ett par stora DALI OPTICON 8-golvare och bara vill ge järnet!

Om detaljrikedom och transperens har högsta prioritet rekommenderar vi i regel att du använder två likadana stereoblock för att bi-ampa högtalarna istället för att bryggkoppla förstärkarna för att få mer effekt. Men precis som med mycket annat kan du alltid prova dig fram och se vad som fungerar bäst till den anläggning du har framför dig. Det kan också bero på de högtalare du kopplar in.

Kontakter – avskalad kabel, bananer eller spadar?

Av både praktiska och ljudmässiga skäl kan det vara en god idé att montera fast ett par bra kontakter på högtalarkabeln. Det kostar inte så mycket, och med kontakter i kabeländarna blir det lättare att ansluta till terminalerna, samtidigt som du får ett extra skydd mot kortslutningar och kopparledarna skyddas mot oxidering och påverkan utifrån.

Strävan efter optimal kontakt är anledningen till att många kontakter är pläterade med guld som inte oxiderar och därför ger en ren och fin yta under lång tid. Vissa kontakter har försetts med ett ytskikt av silver, som är den ultimata elektriska ledaren och därmed en perfekt audiofil lösning. Silver är bara inte lika exklusivt och läckert att titta på som guld.

Renskalad kabel – en knepig installation

Rent tekniskt kan avskalad kabel ge den bästa anslutningen eftersom du får direkt kontakt mellan terminal och kabel. Det mest kompromisslösa alternativet skulle faktiskt vara att löda högtalarkabeln direkt på delningsfiltret, men det skulle leda till en rad praktiska problem, till exempel när högtalaren ska flyttas.

Det kan vara lite av en utmaning att spänna fast den avskalade kabeln och få den att sitta fast över tid, särskilt på terminaler med begränsat utrymme. Då kan det vara svårt att klämma fast kabeln ordentligt och få med alla ledare under terminalen. Även den minsta koppartråd som sticker utanför är en öppen inbjudan till kortslutningar som i värsta fall kan ta livet av din förstärkare. Så var ytterst noggrann när du spänner fast kabeln!

Det är extremt viktigt att du får in alla koppartrådar i terminalen om du använder avskalade kabeländar. Annars kan du kortsluta din förstärkare!

Även om du till en början får väldigt bra kontakt mot terminalen kan du ofta uppleva att anslutningen lossnar en aning med tiden eftersom de många ledarna i kabeln har en tendens att fläta in sig i varandra. Dessutom utsätts den avskalade kabeln (koppar, silver osv.) för diverse ämnen i luften som snabbt får den att oxidera om du inte skyddar den. Med tiden kan det här försämra ljudkvaliteten.

Banankontakter – den smidiga lösningen

Banankontakter är den klart lättaste lösningen när du vill ha kontakter på din kabel, och de passar i nästan alla terminaler. De kan enkelt skruvas, klämmas eller lödas fast på kabeln och ger bra kontakt mot ledarna. Sen blir anslutningen till högtalare och förstärkare rena rama plug-and-play.

Vissa banankontakter kan utvidgas i själva kontakten så att de får bättre kontakt med terminalen. Det här rekommenderas för terminaler som inte kan spännas mot kontakten. Andra typer är gjorda i ett enda metallstycke så att det inte finns några övergångar i kontakten. Det här ger bättre kontakt mellan kabel och kontakt. Om det ska vara helt optimalt kan du fundera på att löda fast kontakten på kabeln, dvs. ta bort skruvarna, värma upp kontakten, förtenna kabel och kontakt och sedan löda ihop dem medan kontakten är varm. Om du inte själv vill hålla i lödkolven kan du naturligtvis få hjälp i din HiFi Klubben-butik.

Spadkontakter – den solida lösningen

Spadkontakten ger dig det bästa från båda världar: Här får du guldbeläggningen som skyddar kabeln mot oxidering, plus en stor platt kontaktyta som kan spännas fast i terminalen och skapa en bra anslutning. Ibland kan det vara svårt att få spadkontakter att passa i terminalen eftersom de ofta sticker ut längst ner på terminalen, och i sådana fall kan det vara lättare att få en banankontakt på plats.

Särskilt om du använder kraftiga kablar som ligger längs golvet kan det vara bra att använda spadkontakter, och de avlastar också terminalen från böjande krafter. Spadkontakter ska vanligtvis klämmas eller lödas fast på kabeln och kräver i vissa fall också specialverktyg om de ska monteras optimalt. Därför är det ofta en fördel att få kabeln terminerad hos tillverkaren.

Låt dina öron bestämma

Oavsett hur mycket du läser om högtalare, kablar och anslutningar kan dina öron berätta mycket mer på ett kort ögonblick. Sen är det också mycket roligare att lyssna på ljud istället för att läsa tråkiga data. Smaken är som bekant olika, så kom in på HiFi Klubben och låt oss demonstrera hur den musik du gillar låter på olika anläggningar. Boka eventuellt en demo i förväg – så har vi allt klart när du kommer!