HiFi Klubben

Gå till innehåll
lokala erbjudanden Gör ett klipp på utställningsmodeller, utgående produkter och restlager från alla våra butiker. Läs mer

HiFi Scenen Talks – The Mountains

När ljud kan flytta berg

Albumet spelades för publiken på en Hi-Fi-anläggning i världsklass för att ge dem den ultimata lyssningsupplevelsen, och i anslutning till detta event talade upphovsmännen Fridolin och Frederik Nordsø med Peter Albrechtsen om målet, att skapa en ljudvärld med ”obegränsat högt i tak”.

The mountains – the valleys – the lakes

Fridolin och Frederik Nordsø är enäggstvillingar, och inte nog med att de fysiskt är väldigt lika varandra, så låter de 33-åriga bröderna också otroligt lika. Även om ovanstående sägs med glimten i ögat så är det inte lätt att skilja de två snabbsnackande bröderna från varandra.

Bortsett från att det ändå är det, trots allt. Fridolin och Frederik är nämligen ganska olika när allt kommer omkring. De har båda spelat musik i många år, men var och en på sitt håll – Fridolin är trummis och Frederik gitarrist, och de har båda gett ut en mängd alster – och även om man tydligt märker hur nära de står varandra när de småretas med varandra så har varje bror sin egen infallsvinkel när det gäller musiken. Även i deras nya gemensamma band, The Mountains, som de har tillsammans med sångaren i Moi Caprice, Michael Møller.

”På ett sätt har vi nått fram till samma plats”,
berättar Fredrik

”Till att börja med har vår far, Mikkel Nordsø, varit smart – eller dum nog – att låta oss härja fritt i hans studio sedan vi var sex eller sju år gamla. Vi började spela konserter när vi var tio och jag började tjäna pengar på att producera när jag var 19. Fridolin utbildade sig till tonmästare på konservatoriet och kom därför in på att spela indie i en massa band. Jag började direkt med att producera pop, R&B och hiphop, men sen började jag också med indie när R&B störtdök 2007 – samtidigt som Fridolin började göra pop.”

Nu vill vi båda gärna vara Max Martin

Fridolin tar över och fortsätter:
”Om man ska hårddra det, så var det i början av vår karriär så att Frederik nog närde någon dröm om att vara Timbaland, där allt skulle ha ett schyst beat, medan jag drömde om att vara Daniel Lanois. Men nu vill vi båda vara Max Martin.”

R&B-gurun Timbaland, den evigt stämningsskapande rockproducenten Daniel Lanois och den ultimata popmästaren Max Martin, som levererat ljudet till fenomen som Backstreet Boys och Britney Spears – tre giganter inom modern musik inom helt olika stilarter. Men det gör det inte desto mindre logiskt att bröderna Nordsø lyfter fram just de här tre, för The Mountains debutalbum, ”The Mountains, The Valleys, The Lakes” rymmer referenser till dem alla. Här finns både avancerade elektroniska ljudkreationer, djupa och texturfyllda ljudbilder och inte minst hårt pumpande, hypermodern och kraftfull pop.

Frederik försöker beskriva arbetsfördelningen i den nya bandkonstellationen.
”I The Mountains flyter mina och Fridos arbetsuppgifter ihop, men sträcker sig från komposition, produktion och mixning – och röstredigering. Michaels roll ligger i att lägga sång, melodier och text. Han har spelat in sin egen sång – som tur är hade han en Telefunken Chrome, för hans gamla mikrofon hade inte mycket att komma med – och så har vi pillat med det i efterhand. På den här plattan blev det Frido som fick sitta mycket med sången, medan jag lade mycket tid på att mixa, men det var en ren tillfällighet”, konstaterar Frederik, och Fridolin fortsätter med att beskriva den kreativa processen, som skedde i skift i brödernas studior i Sverige och København:

”På Mountains-plattan var det ungefär så att Michael, Frederik och jag började på varsin tredjedel av låten. Så en tredjedel av låtarna påbörjades med att jag la ett grundläggande beat, en tredjedel av låtarna började med att Michael gjorde en sångmelodi, och en tredjedel av låtarna började med att Frederik skapade ett beat. Så de låtar Michael gjort har han sedan gett till någon av oss, som sedan har börjat producera låten.”

Att finputsa och vara sjukt nördig

”Arbetsprocessen började ofta med att vi sa, ”vi tar en timme och går in i varsitt rum och gör tre skisser var.” Sen gick vi in i varsitt rum, och när vi kom tillbaka hade Frederik och jag skapat några beats, medan Michael hade lagt några ackord med nonsenstexter. På så sätt fick vi snabbt fram nio utkast, vilket ju gjorde att vi fick fram otroligt mycket material på kort tid. Hela tanken var att vi på ett eller annat sätt ville göra en gedigen platta med några storslagna popdängor, så vi försökte hela tiden rikta in oss på det som var mest melodiöst.”

Frederik vidareutvecklar: ”Vi har gjort otroligt många plattor här i livet och har kommit fram till att man alltid har lagt 70 % av tiden på de två låtar som sen ändå inte funkar på plattan och som i slutändan visar sig vara sämst. Det tar alltså 20 procent av tiden att göra 80 procent av arbetet. Är det inte så man brukar säga? Är man alltför mycket av en perfektionist i början av skapandeprocessen kan det hända att man hindrar sig själv från att göra något för man tycker att, ’äsch, det påminner kanske för mycket om det där’ eller ’kanske borde jag göra såhär istället’. Men om man under den första delen av arbetet jobbar otroligt snabbt och skapar något kreativt helt på intuition, så kan man finputsa och vara nördigt pedantisk mot slutet istället.”

I vilket fall har man tagit sig tid att nörda loss både grundligt och ordentligt på The Mountains-plattan. Efter en tvåveckorstur till Sverige, där man lade grunden till albumet, har processen från produktion till mastring sträckt sig över ett år.

”I det utrymme där Mountains existerar i är det obegränsat högt i tak”, konstaterar Fridolin. ”Det får gärna vara galet pompöst och storslaget. Beatsen får gärna bli så tunga och hiphopaktiga som vi vill ha dem. Och sen är det sången! Michael har lagt sinnesjukt många röstspår. På några av låtarna ligger uppåt 50 spår med sång ovan på varandra. I andra versen i låten Mountains ligger tre olika körstämmor som sjunger olika textrader med olika melodier som körar över varandra. Det blir en underligt kanonhärlig kakofoni av det hela. Michaels röst har behandlats som en popröst i ett aningen utvidgat universum där allt är tillåtet. Så det ligger all möjlig skit på hans röst – dist, chorus och allt möjligt skräp. Det varierar från låt till låt.”

Frederik fortsätter att beskriva deras supersoniska äventyr

”Något det också finns gott om är ljudeffekter – vi har lagt mycket tid på att skapa ett science fiction-aktigt ljudlandskap i efterhand. Det kommer sig av att Frido och jag har börjat samarbeta med en kollega vi delar studio med. Han gör film och reklamfilm, och ibland gör vi något tillsammans med honom, och så plötsligt kommer det där bakvända sättet att arbeta på: Att färglägga en bild med musik – det är något sanslöst stimulerande med det.”

”Själva ’The Mountains’-låten bygger på att Frederik tog ett snutt musik, alltså en sampling, och klippte sönder den fullständigt, bytte ordning på ackorden totalt och transponerade om allt till oigenkännlighet”, säger Fridolin samtidigt som han riktigt glöder av entusiasm vid blotta tanken. ”Jag hade gjort kanske tjugo spår med stråkar, cellor och tubor och allt möjligt skit, för att sen klippa upp det och köra det baklänges och sen skicka över det till Frederik, som hade gjort samma sak, för att i slutändan få ett ljud som bara låter som ett enda instrument, trots att det egentligen rör sig om 100 instrument som mixats ner och mixats ner och mixats ner.”

Mastering Engineer Vlado Meller

I samband med albuminspelningarna allierade bröderna sig också med den legendariske ljudmagikern Vlado Meller, som under en karriär som sträcker sig över fyra årtionden bland många blivit känd för sitt arbete med Kanye West, Johnny Cash, Metallica och Beastie Boys. Med sin enastående mastringsteknik satte han sin konstnärliga prägel på bandets färdiga album, vilket bland annat inneburit en lång rad avsiktligt överstyrda partier.

”Man ska inte vara rädd för oväsen. Musikens dynamik handlar om hur du upplever det, och inte vad du ser på en skärm. Därför är det viktigt att ha med effekter som till exempel kompression och förvrängning i produktionen för att skapa helhetsintrycket”, fastslår Fridolin. ”Jag har snackat med en del Hi-Fi-killar som varit otroligt besvikna över att vår platta inte är lika dynamisk som en Phil Collins-platta från -88 eller -93, men jag anser att det konstnärliga uttrycket har fått en sista knuff framåt eftersom Vlado gjort en helt kompromisslös mastring.”

”Utan Vlado hade albumet inte fått det ljudet, utan varit mer städat, och det hade varit vansinnigt synd när du har en elektronisk platta som är så steril för att allt kommer från datorn. Det finns inget annat organiskt än sångspåren, och det finns inget värre än elektronisk musik som känns fullständigt steril. Det är ju inget folk orkar lyssna på. Folk vill ha något med karaktär.”

Frederik minns självaste The King of Rock’n’Roll:
”Minns ni när den där Elvis-remixen kom, där någon hade fått tag på en rå inspelning, och man plötsligt hörde hans röst som den egentligen lät? Det lät ju rent åt helsike. Det var helt olidligt att lyssna på. Plötsligt gick det upp för en att han sjöng för jäkligt om de inte la på en massa dist och master tremolo på ljudet.”

”Der är inget överväldigande med sådant som är naturtroget. Om man hörde någon sjunga och det lät precis som om han stod i sitt vardagsrum – alltså jag kan inte tänka mig något mer osexigt. Detsamma gäller film – tänk om ljudet mixades så naturalistiskt som möjligt. Varje gång det regnade skulle man inte kunna höra vad folk säger för att det ska vara så himla naturtroget.”

Bröderna skrattar, och Frederik avrundar med ett leende:

”Jag tror inte Avatar skulle ha sålt särskilt bra om de hade gått på den linjen när det gäller ljudet.”
Fridolin Nordsø har arbetat med följande artister:

- The William Blakes, Shaka Loveless, Christopher, Falullah, Choir of Young Believers, Oh Land, Moi Caprice, Burhan G

Frederik Nordsø har arbetat med följande artister:

- The William Blakes, Christopher, The Informations, Kristina Renée, Bodebrixen, Outlandish, Burhan G:s engelskspråkliga plattor, Yepha

Michael Møllers diskografi:

Utgivningar, solo: 

- Every Streetcar's Got a Name
– An Album About Sex And Desire (2007)
- A Month Of Unrequited Love (2011)

Med Moi Caprice:

- Once Upon A Time In The North (2003)
- You Can't Say No Forever (2005)
- The Art Of Kissing Properly (2006)
- We Had Faces Then (2008)
- All We Fear Is Love
- A Singles Collection/The Past Is A Foreign Country (dobbeltalbum, 2009)