HiFi Klubben

Gå till innehåll
lokala erbjudanden Gör ett klipp på utställningsmodeller, utgående produkter och restlager från alla våra butiker. Läs mer

Hi-Fi Scenen med Kakkmaddafakka

De norska indierockarna i Kakkmaddafakka gästade Hi-Fi Scenen, där de pratade om arbetet på sitt fjärde album KMF, varför Bergen är Norges kulturella smältdegel och hur man lyckas bevara magin i ett band där medlemmarna har känt varandra hela livet.

Medlemmarna i det sex man starka bandet Kakkmaddafakka är bara mitt i tjugoårsåldern, men har redan gett ut sitt fjärde album och kuskat runt på vägarna på utsålda turnéer i Europa, Sydamerika och Mexico. Medlemmarna har vuxit upp i Bergens kulturella smältdegel, de flesta av killarna har känt varandra hela livet och bandets fans har kunnat följa dem sedan de var tonåringar, då musiken var en hobby, fram till i dag, då arbetet med Kakkmaddafakka har blivit ett heltidsjobb. För bandet är det här inte något som bara har hänt, utan tvärtom är det frukten av mycket hårt arbete och av att ded aldrig kompromissat. Den här kompromisslösa approachen till musiken är något tagit till sig av Erlend Øye, som producerat bandets tre tidigare skivor:

”Erlend har lärt oss att tänka kritiskt och själva vara vår egen största kritiker. Vi har väldigt starka åsikter kring det vi gör, och vi försöker att vara perfektionister och göra det så bra det överhuvudtaget är möjligt. Medelmåttighet är inget för oss. Det ska vara galet bra”, berättar Pål Vindenes, som är cellist, gitarrist och sångare i Kakkmaddafakka.

Bandet har själva producerat KMF, dock med Erlend Øye som bollplank, och på ett par av låtarna på albumet, bland annat singeln Galapagos, har han bidragit både med gitarr och som bollplank, och det är bland annat kring den här låten som Pål har en av sina bästa upplevelser från inspelningsprocessen:

”Vi spelade in Galapagos med Erlend på gitarr och testade fyra versioner av låten innan den blev grym. Låten var i princip den sista vi gjorde, och när vi äntligen gick in i studion tillsammans gick allt som på räls. Vi hade nästan inget annat att göra än att spela in och lägga på sång, sen var låten klar. Det var grymt härligt”, berättar han om den gitarrbaserade låten, som precis som resten av Kakkmaddafakkas låtar präglas av slående melodier uppbyggda kring ett mjukt men taktfast trumkomp med Alex Vindenes sång i centrum. Låtarna har producerats med finess, där tonerna rundats av och formats till en mjuk och varm produktion som leder tankarna till en varm sommardag nere vid vattnet.

Vanligtvis måste bandet annars lägga ner mycket tid på att få till det som de vill. Albumet KMF har tagit två och ett halvt år, vilket Pål anser är för lång tid. Han anser att det optimala är att ge ut en platta vartannat år, och allra helst en gång om året: ”Två och ett halvt år är väldigt långsamt jobbat”, säger han. Trots det lägger han och bandet stor vikt vid att låtarna ska genomarbetas grundligt, särskilt när det gäller texterna, som han anser är något av det allra viktigaste i en låt. Texterna i Kakkmaddafakkas låtar är inspirerade av medlemmarnas personliga upplevelser, och det liv människorna i deras vänkrets lever, och låtarna tar avstamp i episoder från verkliga livet:

”Vi lägger mycket tid på att hitta de rätta orden i en text. För oss är texten precis lika viktig som melodin. Jag tror det är därför det går bra för oss. Många struntar fullständigt i texten, och det lyser igenom. Det lägger folk märke till. De märker att det inte är äkta”, säger han och berättar att bandet ofta stöter på fans som beskriver hur mycket en viss låt har betytt för dem, och hur de kunnat relatera till låtens texter. ”Det är otroligt häftigt”, säger han.

Men det är inte bara texterna som har hög prioritet för bandet. Det centrala är också förhållandet medlemmarna emellan. Kakkmaddafakka har spelat musik tillsammans i 12 år och är välkända och älskade för sin energi som lätt smittar av sig, särskilt när bandet står på scen. Spelglädjen är intakt, och vänskapen mellan medlemmarna är stark, och även om det kan vara svårt att föreställa sig att man efter fyra album, en välfylld kalender och mer än 12 år tillsammans fortfarande kan stå så starka som band, så är receptet enkelt för Kakkmaddafakka:

”Pauser och en och annan time-out är nyckeln. Om det så handlar om en kvart eller längre tid”, säger Pål. ”Det handlar om att ge och inte ta plats från varandra. Man ska tänka som en enhet istället för som en individ. Om något inte fungerar för den ene som fungerar det heller inte för den andre. Och så handlar det självklart om att behandla andra som man gärna själv vill bli behandlad. Följer man de enkla reglerna så lyckas man hålla ihop”, säger han.

Vi tror att du kommer gilla mer än bara denna sida