HiFi Klubben

Gå till innehåll
lokala erbjudanden Gör ett klipp på utställningsmodeller, utgående produkter och restlager från alla våra butiker. Läs mer

I mörkret löper sinnena amok

Den internationellt erkända basisten och kompositören Jasper Høiby har experimenterat med att spela konserter i mörker. Idén hade sitt ursprung i en tragedi, men resultatet var befriande och helande.

En vår för 10 år siden började Jasper Høibys syster att få problem med synen. Hon gick till en ögonläkare som ansåg att de skulle vänta och se. Snart var det sommar och semester, och då skulle det ju inte finnas tid för någon behandling. Tre månader senare hade systern förlorat synen till följd av grön starr.

”Syster, eftersom dina ögon har slutat fungera, kommer här
något för dina öron” - Jasper Høiby

jasper_hoiby_1.jpg

 

Musik hade stor betydelse i systerns liv – hon lyssnade på allt från Kim Larsen via Paul Simon till Stevie Wonder. Och hennes öde blev också den musikaliska motorn bakom albumet Green Delay, som Jasper Høiby gav ut 2009 med jazztrion Phronesis.

”Syster, eftersom dina ögon har slutat fungera, kommer här något för dina öron”, skrev han i omslaget till albumet som bar hennes porträtt på framsidan – och som blev väldigt kritikerrosad bland medier som The Guardian och Allaboutjazz.com.

Allteftersom Jasper Høiby funderade vidare över blindhet och musik, växte idén fram om att skapa konserter i totalt mörker. För något alla vet är att Stevie Wonder och Ray Charles har kunnat skriva evergreens och spela medryckande konserter även om de är blinda. Men vad skulle hända om en grupp musiker gjorde en resa in i mörkret tillsammans med publiken?

 

Sinnena löpte amok

Projektet fick titeln Pitch Black. Och konceptet började med att Høiby och de andra i trion blev tvungna att anpassa kommunikationen sin kommunikation på scen.

”Eftersom jazz baseras på improvisation är det helt avgörande att vi kan signalera till varandra när vi ska gå vidare. Normalt sett gör man det med en nickning eller ett leende, men det gick inte i mörkret. I stället övade de in små musikaliska signaler, som en kort melodisnutt, som berättade för de andra att det var dags att gå vidare till nästa stycke.”

I replokalen hade alla tre musiker sovmasker över ögonen när de spelade. Redan här märkte Jasper Høiby en förändring.

jasper_hoiby_2.jpg

 

”Saker och ting blev direkt väldigt tydliga när jag inte tittade. Det var som om de resterande sinnena löpte amok, och jag kunde känna in musiken mycket bättre. Men det var inget jämfört med vad jag upplevde under konserten.” Phronesis framförde Pitch Black för första gången vid Brecon Jazzfestival i augusti 2011. Under första låten dämpades belysningen långsamt. För publiken tonade de tre musikerna långsamt bort, blev silhuetter. Till slut försvann de helt. Även för varandra.

”Man kan få otroligt mycket ut av att lyssna på musik i mörker. Musik kan skapa ett meditativt tillstånd, och det är lättare att bli uppslukad om du stänger ute allt annat."

”Jag lade märke till hur stor frihet det gav att vara helt oberoende av det visuella. Vi kunde verkligen låta våra kroppar rocka loss utan att behöva tänka på hur vi såg ut. Vid ett tillfälle kände jag att Anton lämnade sin trumpall och började trumma på scenen. Samtidigt var samhörigheten med publiken otroligt stark. Vi kände att publiken verkligen var uppslukad, och att de inte störde varandra genom att resa sig och gå ut eller sitta och ta bilder. Det handlade bara om att gå upp i musiken”, berättar Jasper Høiby.

 

En helande tillstånd

Att publiken hade haft en intensiv upplevelse bekräftades av responsen de fick efter konserten. Både från vanliga konsertbesökare och begeistrade recensenter. Faktum är att formen visade sig så överväldigande att en i publiken vid nästa framförande av Pitch Black började må dåligt och fick hjälpas ut.

Arbetet med de mörklagda konserterna följdes upp med albumet Walking Dark, och på det följde även en tydlig insikt om värdet av att lyssna på musik i mörker:

”Man kan få otroligt mycket ut av att lyssna på musik i mörker. Musik kan skapa ett meditativt tillstånd, och det är lättare att bli uppslukad om du stänger ute allt annat. Det funkar helt okej att lyssna på musik medan man dammsuger eller sitter på bussen och publicerar bilder på Instagram. Men i mörkret lyssnar man utan att tänka på något annat. Det är ett helande tillstånd. Man glömmer bort sig själv. Man befinner sig i nuet. Musik fungerar som en slags yoga för ’vanliga’ människor.”

Jasper Høiby och Phronesis turnerar flitigt över hela världen, och låtar från Green Delay och Walking Dark hittar fortfarande in på set-listorna – till exempel Suede Trees och Blue Inspiration.

jasper_hoiby_3.jpg

 

Tre plattor som är bra att lyssna på i mörker enligt Jasper Høiby:

John Coltrane – Crescent (1964)

Den har en väldigt meditativ, sorglig känsla. Här får du inte någon hetsig wow-känsla. Det är bara otroligt vackert.

 

Susanna and the Magical Orchestra – Melody Mountain (2006)

Det här är ett album med nytolkningar av några av de största låtarna – från namn som Bob Dylan, Leonard Cohen och Joy Division. Ljudbilden är nästan bara ett keyboard, och så den här sångerskan som sjunger väldigt lågmält. Men skivan har en otrolig dynamik och bara växer och växer.

 

Radiohead – A Moon Shaped Pool (2016)

Den har en stor ambient rymd som man kan sjunka ner i.

 

Bonus
Phronesis – Walking Dark (2012)

Jag tycker att det skulle vara intressant om någon lyssnade på albumet som skapades efter våra konserter i mörkret. För att höra om de känner det. Jag tycker att den fick ett speciellt djup tack vare mörkret.

Vi tror att du kommer gilla mer än bara denna sida

HiFi Klubben använder cookies för statistik och för att förbättra din användarupplevelse på webbplatsen. Genom att använda webbplatsen godkänner du användningen av cookies. Läs mer om cookies här